Som jag får av de flesta som inte är mammalediga lyder; Vad gör du hela dagarna?
Idag kära vänner ska ni få svar.
Först vaknar jag av makes alarm som han typ ignorerar eller inte hör, vet ej. Har ännu inte utretts.
Väcker honom och därmed vaknar hans följeslagare Mr klo. Dingo dongo. EL dÅRE.
Som ska klampa efter husse med sina klor på parketten. Det tänds lampor dras i lådor, smälls i skåp.
Det släcks dock inga lampor. Detta är dock ventilerat och ligger på prioritetslistan hos familjerådet. Förändringen bearbetas.
Make äter frukost, brygger kaffe, tar med dongo på kissrunda och drar. Jag ligger och vrider mig och försöker tänka att jag absolut inte ser ljuset från lamporna eller hör dongon komma insmattrandes. Till slut vaknar hjärtegullet och vi går upp.
Hon får morgontvätten och sätts i sin matstol där hon pratar om vad hon drömt. Jag ler och brygger kaffe och fixar välling.
Vi sätter oss i soffan och myser länge. Ser oftast ett avsnitt Seinfeld eller två. Sen drar det igång.
Lilldamen är leksugen och vill inte sitta still, varenda vrå ska undersökas IDAG IGEN. Haha
Jag börjar fixa köket, köra en tvättmaskin, duscha, bädda sängen. Och givetvis har jag en åtminstone en följeslagare vid alla dessa moment. Sen är det dags för min frukost och grötstund.
Vi går ut med hunden.
Kommer in. Kan vara dags för dammsugaren. Eller hänga tvätt, eller diskmaskin, eller vika tvätt. Sen är det förmiddagslur för damen. DÅ brukar jag passa på att antingen rasta hunden om jag inte hunnit det eller plugga eller som idag blev det 50 min crosstrainer.
När underbarnet vaknar igen är det dags för lunch för oss båda.
Har jag inte hunnit duscha åker gåstol/matstol med in i badrum för sällskap.
Om jag hållit på med hushållssysslor på fm brukar jag ägna em åt Elsa. Kanske lite bad som hon älskar eller sjunga eller pussel, hon visar gärna själv vad hon är sugen på att leka med i sitt rum. Hon somnar igen framåt tre på eftermiddagen någon timma. Och då brukar jag oftast somna själv haha. Eller så förbereder jag maten inför kvällen.


Här är förresten världens bästa Elsa

Ibland blir dagarna långa. Låååååånga. Och likadana.
Idag kände jag mig fruktansvärt ensam. Saknar socialt umgänge. Saknar spontanitet.
Alla mina (två) mammapolare har börjat jobba igen.
Jag önskar mig en promenadkompis på dagarna. Eller att någon av mina tusen läsare spontaninbjuder mig på något, dagtid.
Så vad gör man då en dag som denna. JO man terroriserar en dräktig fd mammaledig polare för stöd i vardagen.
Och hon ställer genast upp och piskar ut mig i solen.
Lilldamen däckade i vagnen så jag körde ett pass på crosstrainern och såg herrarnas superG.
Efter det fick jag så mycket mer energi och glädje. Ibland krävs det inte så mycket. Bara en spark i baken.
Men ändå, det blir ensamt ibland.

Idag har blomsterkungen varit här och bytt ut mina halvdöda julstjärnor mot engelska pelargoner. Vilket lyft det blev i köket. Tur att jag har farsan, som håller koll åt mig :-) Så Elsa får en normal uppväxt.

Snart är sommaren här. Nu längtar jag verkligen till en jacklös tid och BÄRS och kanske en konsert.

Jag har tre storebröder. De är 3 , 9 och 12 år äldre än mig.
Den äldsta flyttade hemifrån när jag var 6 år så vi har inte så mycket minnen tillsammans tyvärr.
Den mellersta har alltid gått sin väg och är stor och stark idag.
Den yngsta och jag delade rum tills jag var 12!!!!! Ja de ni , det var urmysigt, skitjobbigt, lärdomsfullt, hänsynsfullt. Och idag är han en stor del av mig och det är vi som har bäst kontakt idag.

Så ibland känns det som jag har ett syskon. De andra svävar lite utanför.

Hemma 1 år har jag varit. Jag och dingo dongo Dåren. Sen kom Elsa 23 februari. Mys.
Vad snabbt man glömmer hur det kändes. Nu är det lika svårt att tänka sig ett liv utan barn som det var innan att tänka sig ett liv med barn. För jag fattade nog inte, ibland fattar jag fortfarande inte. Jag har ett barn.
Minns när vi skulle tillbaka till BB för vägning och det kändes som jag skulle lämna tillbaka bebisen. Nu har jag gjort mitt liksom. Tack för mig. He he.
Men nej fick med mig bebisen hem igen och tur var väl det.

Här skulle det komma en bild men underbara mannen har raderat mina nyinlagda bilder.
vad ska jag göra med honom? sjuk är han också, störande, stör mina rutiner.

Nu är jag hatad igen. Hahaaaaa. Det är jag van vid, så ingen empati tack. Och återigen tycks ingen som hatar våga stå för det, lite konstigt tycker jag.
Men jag kan väl kosta på er en förtydling vad gäller mitt senaste inlägg. Att givetvis får ni tröga morsor ha era grejer så länge ni kan motivera varför och så länge ni inte har det bara för att VAD SKA ALLA ANDRA SÄGA?!
Har ni förstått nu?
Och svar ja Elsa har visst kläder från POP men jag har inte handlat där själv, och kommer inte rata kläder därifrån för de har underbar kvalité.



Nog om detta.
Idag visade det sig att jag är gift med Runar. Jaaa jag hade själv ingen aning. Men det small ifrån badrumsfönstret......

Jag har fått mycket beröm för mina upptåg och inlägg här på bloggen. Inte via kommentarer utan faktiskt i verkliga livet, ni vet det som pågår vid sidan om er dator när ni läser detta.
Och de som vågat erkänna att de läser min skit, de vill ha mer. Det är coolt. Riktigt coolt.
Nu ska jag anstränga mig lite mer, för vem är inte en sucker för bekräftelse.

Det hela började med en gnällig kväll. Alltså Elsa var gnällig och låt mig genast förtydliga för alla ickemödrar att det också betyder att modern blir gnällig. Sövde korven som jag kallar både henne, dåren och bosse när de är extra söta, vid 19 tiden. Det tog oerhört lång tid och min ickeergonomiska ställning lutad över spjälsängen i ca en halvtimma sjungandes ALLA HELVETES BARNSÅNGER tog ut sin rätt. Ont i hela kroppen intar jag min lunch vid halv åtta på kvällen. Tar ett glas billigt lådvin till det. Exakt när jag lägger ner besticken på tallriken vaknar Elsa igen. Jag går in, lägger henne försöker förklara att vi ska sova nu, sjunger vidare. Så fortsätter vi ett par gånger till. Jag blir helt slut. Däckar själv vid elvatiden efter en halv film. Sen börjar klonisse, reser sig ur sin korg steppar glatt ut på parketten och vidare ut i tvättstugan smäller upp dörren hårt, smaskar i sig en halvliter vatten ut i tvrummet, rystar av sig framför tvn, torkar sig om munnen genom att åka kana på vardagsrumsmattan, , det steppar glatt tillbaka in i sovrummet och med en duns och en suck i sin korg igen. Jag lyckas efter flera fantasier om ett hundfritt hem somna om. Något börjar råma, det jamar, det kommer närmare, det vill åt mig, det vill ligga nära och bli klappat och kurra i mitt öra. Ja, jag somnar faktiskt om igen.

Meeeeeen ett dunkande ljud väcker mig igen. Dunk dunk dunk.

Jag: VAD ÄR DET FÖR LJUD (dööööirriterad)

Underbara mannen: jag kliar mig under foten med hjälp av sänggaveln.
 
Jag: ÄR DET SCHYSST ATT VÄCKA FOLK PÅ DET SÄTTET?

Underbara mannen: Är det fler än du och jag här?

Ignorerar. Försöker somna om, Elsa vaknar vid 2 och förblir vaken till 6.
Idag = Ingenting. Ikväll=Mer billigt lådvin  

TJING

Panta mera. Källsortera mera. Fixa mera. Städa mera. Träna mera. Knulla mera. Prata mera. Surfa mera. Skratta mera. Sola mera. Njuta mera. Sova mera. Plugga mera. Resa mera. Läsa mera. Jobba mera. Inreda mera. Sminka mera. Köpa mera. Spara mera.

FALL INTE FÖR DET- LEV NU!

Haha Morsan!
Konstigt men ändå så nice, att vara morsa. Någons mamma. Elsas mamma.
Precis lika jobbigt som roligt. En konstig blandning av känslor som resulterar i kravlös oändlig kärlek, glädje och värme. Ungefär som tvålen från Coop fast detta är gratis.
Vi har roligt ihop. Jag skrattar och hon härmar. Skitbra.
Dagarna här hemma består oftast av lite cirkus, med dårar och katter och en hysterisk morsa.
Men Elsa är cool, skrattar åt det mesta. Hon skrattar högt också. Gurglandes och hjärtligt.