Hemma 1 år har jag varit. Jag och dingo dongo Dåren. Sen kom Elsa 23 februari. Mys.
Vad snabbt man glömmer hur det kändes. Nu är det lika svårt att tänka sig ett liv utan barn som det var innan att tänka sig ett liv med barn. För jag fattade nog inte, ibland fattar jag fortfarande inte. Jag har ett barn.
Minns när vi skulle tillbaka till BB för vägning och det kändes som jag skulle lämna tillbaka bebisen. Nu har jag gjort mitt liksom. Tack för mig. He he.
Men nej fick med mig bebisen hem igen och tur var väl det.

Här skulle det komma en bild men underbara mannen har raderat mina nyinlagda bilder.
vad ska jag göra med honom? sjuk är han också, störande, stör mina rutiner.