Ibland blir dagarna långa. Låååååånga. Och likadana.
Idag kände jag mig fruktansvärt ensam. Saknar socialt umgänge. Saknar spontanitet.
Alla mina (två) mammapolare har börjat jobba igen.
Jag önskar mig en promenadkompis på dagarna. Eller att någon av mina tusen läsare spontaninbjuder mig på något, dagtid.
Så vad gör man då en dag som denna. JO man terroriserar en dräktig fd mammaledig polare för stöd i vardagen.
Och hon ställer genast upp och piskar ut mig i solen.
Lilldamen däckade i vagnen så jag körde ett pass på crosstrainern och såg herrarnas superG.
Efter det fick jag så mycket mer energi och glädje. Ibland krävs det inte så mycket. Bara en spark i baken.
Men ändå, det blir ensamt ibland.