Det där med ett par bloggåtaganden om dagen verkar inte vara något för mig, eller hur?
Men visst har Ni saknat mig? Jag vet att Ni är inne här och glor titt som tätt. Kom hit istället, jag saknar Er också.
Det har varit motigt ett tag, fast vi har tagit oss igenom det. Två jobbiga hostiga rossliga förkylningar, brännskadan däremellan, mycket feber, lite sömn, dagmamma, jag har börjat vabba(jobba), som pricken över i dyker de små röda kliande prickarna upp också alldeles lagom till midsommar. De hade med sig en mycket hög feber i många dagar, ingen sömn, gnäll och förbannat kliande. På Elsa nöjde de sig inte med att göra ett litet avtryck och dra vidare, utan de bestämde sig för att stanna här ett tag och attackera det stackars barnet enormt på huvud, ansikte och blöjregionen.

Efter två veckors arbete, haha, fick jag anmäla VAB, vad fan är VAB? Det har jag väl haft sen dag 1. Denna vecka har gått i komats tecken, vi har suttit mycket på Elsas rum och tittat i böcker och lyssnat på skivor. En dag hittar jag en samling med Astrid Lindgren berättelser och vi började med Emil. I just denna berättelse har Lönnebergaborna gjort en insamling till Katthults Svenssons så de kan skicka den alldeles förskräckligt jobbiga Emil till Amerika.  SÅ HIMLA BRA!

Tänk om det var lösning på allt! Skjut problemet åt sidan. Skicka iväg det så någon annan får ta hand om det.
Så nu tänkte jag om Ni kunde vara så goda att skicka oss en slant?