My definition?! Jag skulle kunna säga att kärlek är underbart, kärlek är en pirrande varm känsla i kroppen och man blir upprymd och sprallig. Men då ljuger jag.

Kärlek är även rädsla, kärlek är också jobbigt. Alla kärlekar är inte kravlösa.

Att älska och bli älskad är inte självklart för alla och framförallt inte för mig. Jag har jättesvårt för den biten. Hur ska jag kunna öppna mig och ge mig hän , när jag vet hur in i helvete ont det gör när någon försvinner. Jag är livrädd och detta jobbar jag jättemycket med.

Men, kärlek för mig är att finnas vid varandras sida.

Uppmuntra, stötta, umgås, leka.

Det bästa bästa som min man faktiskt gör för mig är små små saker som jag behöver just då, fast jag har inte talat om att jag behöver det.

Exempel

”Någon” har tänt belysningen i sovrummet en tidig morgon så det känns som man vaknar liggandes i rampljuset på en scen, det slamras en halv jävul i köket och luktar bränt, går upp, trampar på ett vasst hundben, blir irriterad över att vi har en hund. Måste på toa, där står ölburkar och stereon kvar från gårdagens grabbkväll i bastun och det luktar pung och våta handdukar, blir jävligt irriterad på hundens ägare. Fortsätter arg som ett bi ut i köket och gapar om sovmorgon och hundjävlar. DÅ HAR HAN DUKAT UPP FRUKOSTBUFFÉ OCH TÄNT BRASAN.

Idag sprang jag på ett paket självhäftande frysetiketter från Toppits, de nästan föll i min hand när jag öppnade en låda imorse. Fyndig som jag är kom jag självklart på en ny plats för några utav dom.
Ordning och reda i min frys och se hur fint de passar de annars så stela frysfacken. Jag är sååååå nöjd med resultatet och jag småler när jag tänker på det......

Lilla älsklingstrollet har dubbelsidig öroninflammation och infektion i luftrören. Lilla lilla gullungen.
Var hos farbror doktorn igår som skrev ut mediciner och återbesökstider.
Så nu alla duktiga mammajävlar, jag förväntar mig att förslagen haglar in på HUR man får i sitt småbarn flytande mediciner
SEX gånger om dagen.

Summerar gårdagens kaloriintag nedan

Frulle:
A-fil svartvinbär (DÖÖÖÖGOTT) med cashewnötter i samt två fröbusar med leverpastej och gurka
Ofantligt mycket kaffe

Lunch/Middag:
Potatismos och ostspäckad faludrule HEMMAGJORT
En stor stark
En glögg

Kvällen:
Morot, Naturell youghurt med äpple i

Mina föräldrar är världens bästa föräldrar och det känns skönt att säga. Jag skulle inte vilja byta med någon i hela världen. De har gett mig alla förutsättningar till att bli en stark, trygg och självständig person. De har gett mig tron på mig själv och ett jävlar anamma.

Samtidigt har de lärt mig vikten av glädje, humor och självdistans.

Underbara mamma 1949-10-06—2006-01-01

Min mammas motto löd: Skjut aldrig upp något som du kan göra idag till morgondagen   och det kanske krävdes när hon drev familjeföretaget med tre söner,en dotter och en fotbollstokig make.

Min mamma var styrkan själv. Hon var väldigt hård men rättvis. Hon talade aldrig illa om någon och förde aldrig en hemlighet vidare. Hon var ett väldigt stort stöd i alla förändringar man går igenom som barn och hon hade världens tålamod med oss. Hon var min bästa vän.

Hon var den jag delade allt med. Kärleken mellan mor och dotter är så skönt kravlös.

Jag saknar henne i varje steg jag tar och hade gärna delat mina nya upplevelser i livet med henne. Det är så förbannat tomt och ensamt utan henne.

Far är rar

Pappa är som alla andra fyrtiotalister. Vaknar före väckarklockan,går upp och svär över att tidningsbudet är sen. Ordning och reda.

Ganska stel när det kommer till känslor men jag vet att dom finns där.

Han har en sjuk humor och är en jävel på att retas.

Under min uppväxt höll han sig mest i bakgrunden men idag har jag förvisso förlorat en förälder men också vunnit en ny. Jag har fått lära känna min pappa på ett helt annat sätt.

Han är varm, trygg och snäll.

Han ställer alltid upp. Han är en underbar morfar till Elsa.

Första kärleken?! Här gäller det att bestämma sig, var det kärleken till mina föräldrar, syskon eller första killen man var ihopet med. Eller kärleken till mina älskade böcker eller artister.

Av respekt för min nuvarande make kommer här dock inga smaskiga detaljer från min bakgrund. So fuck off !

Jag kan väl ändå skriva att kärleken till min familj, alltså mina föräldrar och mina syskon har alltid varit oerhört stark. Min yngsta storebror som är tre år äldre än mig har alltid stått mig nära, vi delade rum tills jag blev 12 år. Jag blev mycket svartsjuk och tyckte det var jobbigt när han började träffa tjejer och inte hade samma tid för mig. Ganska snart förstod jag att jag visst kommer få plats och fortfarande idag har vi en tät kontakt, vi har en samhörighet som är svår att rubba. Ingen kommer åt oss.

Det är väldigt speciellt att ha tillsammans med en bror som man har känt hela sitt liv.

Jag!

Är pinsamt dålig på att skryta om mig själv. Vem fan är jag egentligen?

Jag är uppvuxen i en familj med tre storebröder och en arbetande fotbollsspelande far och en hemmamor. Mycket hembakt bröd och hemkokt saft. En tuff miljö med hetlevrade alla fotbollshuliganer och en mor som försökte baka ikapp limporna som dagligen tog slut.

Jag lurades många gånger att stå i mål eller vara domare eller annat skittråkigt som gjorde ont. Jag vann alltid syskonens fistävlingar däremot.

Vid tjugo tog jag steget mot min egna lya och hamnade i en underbar etta i ektorp med uteplats, lyckades även under den perioden hitta mitt nuvarande arbete.

Jag är en social person ibland, jag vill kunna välja. Jag kan inte vara social på beställning och framförallt inte på morgonen. Jag behöver mycket tid för mig själv för att fungera, då jag bla sitter och tittar i taket , ut genom fönstret, springer, badar, läser.

Jag är oftast glad och tänker positivt, försöker förstå andra människor, är effektivast på vikbolandet(förutom santacarolina, men hon är inte effektiv, hon är en robot J)

Jag har även ett bagage, typ som en släpkärra med känslor icke utredda och som jag inte ens vet om de nånsin kommer redas ut. Men därav mina stunder för mig själv.

Jag älskar att prata om meningslösa saker med rätt personer. Jag älskar enkelhet av alla dess slag. Jag älskar att bli förstådd utan förklaringar. Jag älskar att studera människors beteende.

Jag älskar underfundighet och människor som tåls att retas med.

Jag sitter i vardagsrummet och tittar på MIN DOTTER som leker med en bok. Hon är ren och mätt och lite trött. Vi lyssnar på Melissa Horn och klappar händerna. Dåren ligger på en egen filt bredvid, smart mamma kom på det 8 månader senare. Idag känner jag skam. Skam och skuld och svek. Min dotter ramlade ur vår säng. Det som jag fasat mest för sedan hon föddes. Att jag ska tappa eller att hon ska ramla. Jag hörde dunsen ifrån köket och sprang med hjärtat pulserande och gråt bakom ögonlocken. För att hitta mitt hjärtebarn på rygg på golvet högröd i ansiktet och skrikandes av gråt. Skulden sköljde över mig som en iskall tvåmetersvåg, jag lyfte upp mitt barn direkt och höll henne i min famn, pratade och lugnade och kramade. Jag blev illamående av skuld och ledsamhet, kände mig usel för en sekund. Jag har svikit mitt barn, hon litar ju på mig, hon har ju inget val. Jag är hennes trygghet och kärlek. Idag räckte inte de skyhöga fortet som jag brukar bygga runt henne när hon somnat. Hennes nyfikenhet och livsvilja knäckte fortets lås och öppnade upp verkligeheten för henne. Och verkligheten kan göra ont ibland. Kanske lika ont för mamman som måste inse att hon är större nu.

Jag är en bra morsa, jag vet det. Jag gör det bästa jag kan, jag gör så att vi trivs. Jag sätter gränser, jag leker, jag vårdar jag ger kärlek och uppmuntran. Men varför känner jag denna skam?  Varför pratar ingen om denna skam? Varför har även föräldraskapet blivit ett prestationsladdat område, där man åter igen ska visa upp det mest perfekta barnet och stå bakom som den mest perfekta modern. Det ska vara märkeskläder och vagnar, leksaker från rätt ställen. Det ska även börjas med smakportioner tidigt och det ska tävlas om barnens färdigheter. MEN VET NI? Det går inte att tävla i moderskap. Det går heller inte att tvinga ett barn.

Så jag må ikke vare den perfekta modern för mitt barn har trillat ur sängen, mitt barn är kladdigt runt munnen, mitt barn kanske har en smutsig tröja, mitt barns leksaker är ärvda och fulla med hundhår. Men i detta hem har hon kärlek, omtanke, roligt och en morsa som står med båda fötterna på jorden och som sparar pengarna till hennes framtid istället.

Vilken underbar sommar vi hade.


Nu värmer vi oss mest framför brasan.



Elsa är sjuk igen. Fjärde förkylningen i höst. Jag börjar känna mig sjuk också, eller är det inbillning. ?!
Ska det vara såhär nu? Sjukdomar.
Man blir lite matt av att inte bli riktigt bra. Fast det är ändå värre att Elsa är sjuk. Jobbigt i mammahjärtat
när liten inte kan andas genom den täppta näsan, ögon och näsa rinner. Kan inte äta ordentligt, är hängig och ledsen.
Sover inte särskilt bra, mamman sover inte alls för ena ögat och örat håller järnkoll.

Hade tänkt dra en sväng med pannlampan imorgon , för det visste ni väl?! Det är inget ufo, det är jag som är ute och joggar med varseltröja och pannlampa.