Mina vänner har barn. Kollegor har barn. Grannar har barn. Folk på stan har barn. Människor har barn.
Och flera av dessa som har satt ett gossebarn till jorden envisas med att kalla honom för lilleman.
Varför då? Jag blir så trött på ordet/namnet. Det retar upp mig. Hur länge är man en lilleman? Säger de även lilleman till honom eller bara om honom?

Precis som för ett par år sedan när allt var KLOCKRENT. Minns ni? Det höll på att ta livet av mig.
VADÅ KLOCKRENT? Jag mår psykiskt dåligt av sånna uttryck. Framförallt när det blir överflödigt ordbajs.
Jag var nära att nita folk som sa det för ofta. JAg lider även av tvångstankar att döda alla som använder liksom som utfyllnadsord. Vet de ens vad liksom betyder?

Imorgon är det en ny dag med lillkvinnan Elsa i mitt liv.

Skar av sin makes penis – slängde den i avfallskvarn

Kvinnan skar av penisen på sin drogade man – och slängde den i avfallskvarnen. "Han förtjänade det".

När mannen kom hem från jobbet hade frun Catherine gjort middag åt honom. Men måltiden var spetsad med en sömndrog.

Kvinnan band fast den däckade maken i sängen. Sen väntade hon bredvid sängen på att han skulle vakna och skar av hans penis med en kökskniv.

Den avskurna penisen slängde kvinnan i avfallskvarnen och tryckte på knappen.

– Den misstänkte ringde till larmcentralen och sa att maken hade förtjänat det, säger polismannen Jeff Nightengale till NBC Los Angeles.

När polispatrullen kom fram var den 51-årige mannen fortfarande fastbunden och blödde kraftigt från skrevet.

Mannen vårdas nu på sjukhus och hans tillstånd beskrivs som allvarligt. Delar av penisen kunde räddas ur avfallskvarnen, men det är oklart om den kommer gå att fästa tillbaka


Tidningen METRO

Vissa kommer aldrig förstå. Andra förstår försent. En del förstår inte vad de ska göra med det.
Ibland blir jag avundsjuk på dom som aldrig kommer förstå. Men ändrar mig snabbt för jag vill inte gå miste om resultatet av allt.
Oftast, alldeles för ofta blir jag så fucking djup, och det passar liksom inte överallt.
För lika ofta som jag blir djup, så har lika många lagt locket på, FÖR DET KAN JU BLI JOBBIGT!

Jag vet en tjej som kanske läser detta som sa några kloka ord; Min bror ska inte ha dött i onödan!
De orden har naglat sig fast i ett av mina hjärnspår och de tänker jag ofta på.
Jag kommer inte vara den som flyr när något är jobbigt, jag kommer inte strunta i att fråga, jag kommer inte undvika det, jag hatar det typiska svenska, att sorg delas inte utan den kvävs ner i ett mörkt jävla skithål.
Och man förmanas att inte prata om det, man ska gå vidare bara, vissa kan inte prata om andras sorg VAD FAN ÄR DET FÖR FEL?

Jag kommer vara en jobbig jävel fortsättningsvis också, som lyfter lockhelvetet, som törs ta det som rinner över, som vågar möta det jobbiga, som orkar gräva upp det mörka skithålet, för alla som förtjänar det!!!!

Våga för i helvete känna alla känslor så ska ni se att er glädje också kommer att kännas som glädje.