Vi har varit sjuka i ett par veckor i omgångar. Vi är trötta. Vi fick efter samtal och telefonköer och några TRYCKFYRKANTOCH BLIUPPRINGDIEFTERMIDDAG en tid på vårdcentralen. Samma dag stämmer förstås ingenting. Allt som inte ska hända händer och jag får åka med ett trassligt barn, och vara en svettig morsa som flåsar in i sista minuten på vårdcentralen. Där folk sitter tysta och harklar sig lite. Sätter mig i ett jävla väntrum och får JUST vänta.

Bredvid sitter förstås en onkel som vetalltkanallt. Han satt och stod och viftade med armar och pratade i telefonen, högt och tydligt. Börjar promenera omkring och gestikulera. Jag var trött och min dotter var trött. ALLA ANDRA I DETTA JÄVLA VÄNTRUM SATT OCH TITTADE I VÄGGEN ELLER I SINA JÄVLA TIDNINGAR och alla tänkte samma sak. Kan han hålla KÄFTEN!!!!
Och jag tänkte att jag hade hunnit duscha om jag visste att jag skulle få vänta. Elsa gnäller och vill inte alls sitta still i detta väntrum. Jag svettas, vill hem igen. Vill att denna dag ska börja om.

Så jag JAG morsan från landet gapar till slut rakt ut: HAR DU NÅGON JÄVLA KONFERENS ELLER?????!!!!!!!

Onkeln blir tyst. .....Jag blir tyst och generad av mitt plötsliga utbrott
Folk tittar upp från sina trygga blickfång, några ler.
I nästa sekund är det min tur. Jag reser mig och går , jag får inget svar , han står fortfarande kvar och gapar tyst.